...har man i alla fall inte så många i Älmhult...
Vi bestämde idag att vi skulle ses o ta en fika för att fira att vi inte kommer att ses så mycket mer framöver.
Sagt o gjort. Seglade in på Derés, o så intaga plats utomhus o uppdatera oss om läget sedan sist. Sedan kom den äldre av oss på att givetvis måste det lekas en lek. Jajamän. Den gick "helt enkelt" (baah!) ut på att räkna personer man kände igen så pass att de hälsade eller vinkade till en. Dessutom skulle antalet uppgå till 20 stycken innan någon av oss fick dra vidare.
Hmmm...tänk så fåniga lekar som skapats av denna människa...
Tre timmar senare och efter beslut om att vi minsann fick röra oss också (vilket resulterade i 4 gåvarv o ungefär lika många raggarsvängar med bilen runt Älmhult city) så var Felix uppe i det imponerande antalet av 18 stycken (och jag 12).
Då beslutade vi att köra hem lillpojken så vi samtidigt kunde hälsa på hans familj så han skulle komma upp i 20 st. så vi skulle slippa varandra till slut.
Utöver fika, febrilt vinkande till folk o promenix så skapades givetvis även en hel del nya citat.
Dock så har min hjärna tagit semester så jag minns dem inte nu...
Vid rodret // Inongogelola
Ingela, Carl o Felix. Synd att Felix skalle skymmer så att man inte ser att Carl faktiskt vinkar till mig. Hade man sett det hade jag slutat på 13 st. vänner... // Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar